På åkrarna i Sverige sprider man ut slam för att bli av med avfallet från avloppen och för att tillföra näring till marken. Studier visar att det följer med många farliga ämnen från avloppssystemen till åkern. Diskussioner kring hälsofrågor angående livsmedel som odlas på åkrarna har blivit ett hett ämne.

Slammet innehåller farliga ämnen från hela samhället, den äkade kemikaliehanteringen är en orsak till varför vi bör sluta att sprida slammet på odlingsmarken. Dagvatten kopplas fortfarande till vissa reningsverk och via det kommer ämnen från flera håll till slammet; bilism, byggnader, industriplaner, bensinstationer och flyplatser, sjukhus, tandläkare med mera. Ca en miljon ton avloppsslam bildas varje år vid de kommunala reningsverken.

Under 1980- och 90-talet spreds 20–50 procent av detta slam på åkrarna. Naturskyddsföreningens dåvarande ställningstagande mot slamspridning resulterade i att det minska det till ca 10 procent. Sedan dess har en certifiering tagits fram med gränsvärden för vad avloppsslammet som sprids får innehålla gällande farliga substanser.

Men hållbara gränsvärden är svåra att realisera. Listan på kemikalier är lång och kunskapsbristen om kemikaliers effekter och deras eventuella omvandling gör att gödsling med slam är ett orimligt stort risktagande.

Hälsan
Många av ämnena i slammet har kända negativa effekter på människors hälsa, men effekterna på det biologiska livet i stort, på mikroorganismer, växter och djur, är till största delen okända. Mest uppmärksammad idag är tungmetallen kadmium som orsakar benskörhet och njurskador och misstänks bidra till livmoders- och prostatacancer. En del av den svenska befolkningen – främst kvinnor – har idag påverkad njurfunktion på grund av högt kadmiumintag via mat som odlats på odlingsmark med höga kadmiumhalter.

Mull och näringsämnen
Ett använt argument för att sprida slam på åkermarker är att man återför nödvändiga mullbildande ämnen. Naturskyddsföreningen anser att problemet med minskade mullhalter är en följd av ensidig odling och inte en effekt utav avsaknad av slam. Med bättre växtföljder ökar mullhalten i jorden, vilket också är bra för klimatet eftersom kol då binds in i marken.

Det ökade behovet av konstgödsel kan också kopplas till den ensidiga odlingen. Istället för att tillåta slam för att lösa detta problem borde produktionen styras till en bättre balans av produktion och nyttjande av näringsämnen från befintligt stallgödsel.

Slamspridning går emot riksdagens miljökvalitetsmål eftersom spridning av slam med skadliga eller farliga kemikalier motverkar miljömålen God bebyggd miljö och Giftfri miljö.

I Europa pågår mycket utvecklingsarbete och det finns massor av kreativa idéer kring återföring av fosfor som kan göras både energi- och kostnadseffektiva, både småskaliga och storskaliga alternativ anpassade till olika förutsättningar. I Schweiz förbjöds slamspridning 2006 och i Holland sprids heller inget slam.

Källa: Naturskyddsföreningen

/ Charlotte